Jag trodde att jag skulle få rasta min kära Sara på dansgolvet in the big City imorgon. Men istället fick jag äran att rasta hennes lilla vita pärla. Inte alls lika roligt som att svänga rumpan i takt till hög volym men jag klagar aldrig. Vi får ta igen det när damen är fri från vattkoppor. För några koppor ska vi inte ut i vimlet och sprida. Fick iaf kramat lite på sjukisen idag och vi fick minsan bablat en del med. Mycket kärlek till dig vännen!