Jag stod på jobbet idag och gjorde en handkuvertering. Jag tittade med mina stora blå ut genom fönstret och såg hur snöflingorna dansade med varandra. Då kände jag en hysterisk längtan efter sommaren.

Sommaren 2009 var en helt fantastisk sommar som innehöll det mesta. Spontanresor, alldeles för mycket alkohol, underbara kompisar, värme, familjen, bad, utlandsresa, krossade hjärtan, sol, sommarflirtar, tårar, glädje men framförallt så himla mycket hjärta och kärlek. Sommaren 2009 kommer jag alltid minnas som en av dem bästa i mitt liv. Jag gjorde det som föll mig in, umgicks med dem som fanns närmast mitt hjärta och njöt av varenda dag. Kanske kommer jag minnas detta som den bästa sommaren i mitt liv när jag går mot döden, kanske inte. Det var min och mina vänners sommar och jag hoppas att 2010 blir minst lika bra. Men jag skulle inte heller bli besviken om den inte blir precis lika bra. För att jag vet att jag levde ett glidarliv i en värld där jag bara hade mig själv att tänka på. Så kan man inte ha det föralltid. Jag är realistisk, men det var en fantastiskt bra sommar och jag har med mig mina minnen dagar som denna! Det är jag enormt tacksam över!