Jag minns den dagen jag tog studenten. Jag minns att jag sa "nu ska jag aldrig mera plugga". Jag var en skoltrött tjej som hade klarat gymnasiet utan att anstränga mig allt för mycket. Jag levde för min innebandy och skolan var mest en trygghet, ett ställe dit man alltid kom och ett ställe där man i princip var tvungen att vara på. Typ. Synd att jag inte var tillräkligt mogen i huvudet på den tiden för att förstå att jag aldrig skulle tjäna en krona på min innebandy och satsa på skolan istället. Men jag hade ju kul, det var det viktigaste eller?

När hösten kom sommaren efter jag hade tagit studenten satt jag i den där förbannade skolbänken igen. Då ville jag vara där. Jag hade bestämt mig, jag skulle bli butikschef. Tacka gudarna för att programmet var brett. Kanske var detta mest ett sätt att fördriva tiden. När någon frågade mig vad jag gjorde kunde jag iallafall svara "jag pluggar" istället för att svara "jag är arbetslös". Nej, jag är inte den som är arbetslös. NEJ! När sista tentan var skriven minns jag att jag sa "nu ska jag aldrig mera plugga igen".

Vet ni vad? Idag ringde jag till Komvux. Dags att ta tag i mitt Matte C betyg som jag slarvade bort under gymnasietiden. Inte för att jag egentligen vill läsa Matte C. Mer för att råda bot på ett litet misslyckande och för att någon framöver, kanske till hösten, kunna börja studera till det jag verkligen vill bli. Jag vet att min mor slarvade bort en talang hon hade. Jag tänker inte göra samma misstag och ångra mig resten av livet! Dags att ta tag i sitt liv. Tur att man har blivit gammal och klok. ELLER? Synd att det låter så förbannat tråkigt.