Jag kånkar iväg min väska med höga förväntningar. Vagnen till centralen där min reskamrat ivrigt väntade. Lite frukost och sedan var vi påväg mot Stockholm central, Arlanda och Kos. Efter en del resande och väntande landade vi på ön där vi skulle tillbringa en vecka av vårt långa liv. Innan vi hann stiga på planet frågade vi oss både en och två gånger vad vi egentligen gett oss in på. Stora gäng med 17/18-åringar stegade in på Arlanda och det var uppenbart att dem skulle med vårt plan och att dem var tokigt laddade för en vecka med fest. Fest? Nä, jag skulle ju ha semester. Hur skulle vi stå ut?



Första dagen gick vi och hyrde cyklar för att kunna ta oss runt på den vackra ön. Cyklarna som tog oss på exakt de äventyren vi bad dem att göra var ett måste på ön fick vi förklarat för oss när vi anlände till ön. Och mycket riktigt, Kos är en ö där man cyklar. Cykelvägar överallt och du är mer accepterad som cyklist än vad du är som fotgängare.



Eftersom att Kos uppenbarligen var en ö där allting var okej mellan 12.00-07.00 var vi tvugna att undersöka den omtalade bargatan. Där trängdes vi med alla 18 åringar som var helt wild efter att ha börjat festa vid lunch på stranden, stått på solstolarna och dansat klockan ett och blivit hemsläpade från stranden av varandra. Vi försökte hänga med i deras tempo och utmanade dem med att dansa på borden. Men efter två kvällar på bargatan var vi mätta på skiten och tillbringade resten av våra kvällar på balkongen, i gamla stan och i sängen. Det var precis lagom och precis vad jag behövde.



Vi behövde ett avbrott ifrån stranden där det ständigt var livat. Vi gick ner till hamnen och tog första bästa båt ut till havs. Vi besökte tre öar och simmade i kristallklart vatten. En ö som ettsat sig fast på min näthinna är Kalymnos. En alldels sagolikt vacker och typiskt grekisk ö. Under den båtresan växte en dröm upp om att båtluffa eller lära sig segla, hyra en båt och åka runt bland de grekiska öarna. Men denna gång fick vi nöja oss med tre öar. 



I gamla stan hittade man de bästa restaurangerna och det var också där vi gick och strosade på kvällarna. Smala gator fulla med butiker där du kunde hitta allt från olivolja till silver. Jag åt den godaste mousakan jag har ätit i mitt liv och var tokigt nöjd med livet. Det var också hit grekerna själva rymde för att bli kvitt turisterna, men ha, mig blir man inte av med så lätt. 



Nere i hamnen tillbringade vi lite tid. Strosade runt, kikade på alla fina båtar och drömde om ett liv med man, barn och en stor jäkla segelbåt. Någongång när jag blir stor, då ska jag ha en stor segelbåt. Det var också nere i hamnen vi fann vår nya vänn. Vi döpte honom till Malin Eriksson tydligen och han kom att bli en kär vänn där nere på Kos. Han luktade äckligt, var svettig och verkade inte speciellt kramgo. Men han var söt ändå. Vem är jag att yttra mig om att lukta äckligt och vara svettig egentligen? Har hört att jag också är ganska svettig och äcklig emellanåt. Typ efter att jag varit ute och gått och sprungit klockan sju på morgonen i 30 graders värme. Hua. 



Jag blickar tillbaka på resan och inser att jag fått ytterligare ett alldeles underbart minne för livet. Aldra mest kommer jag minnas hur varmt det var under denna resa, 48 grader i solen. Ytterligare en gång har jag fått en bekräftelse på att min kärlek till Grekland är äkta. Jag vill se mer av detta fantastiska land och jag hoppas att jag snart får bege mig iväg på nya äventyr och upptäcka andra delar av landet. 



Tack min älskade vänn för en fantastisk vecka. Utan dig hade veckan inte blivit detsamma! Love