Trött som den tröttaste.

Jag vet inte om det är de faktum att jag sovit för mycket det senaste två dygnen eller om jag rent utav har dragit på mig en öroninflamation efter att ha simmat för mycket under vattenytan på min semester, men vägrar inse det, som gör att jag mer eller mindre känner mig som en vandrande zombie.

Trycker i mig kaffe och russin och hoppas på att kunna träna ordentligt även idag. Time will tell. Imorse var tanken på att ens stiga upp ur sängen en väldigt, väldigt hemsk tanke. Men jag övervann den och känner att det börjar arta sig, kanske.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback