Hoppet lever.



Ja men ja, tisdag kan vara den mest tråkiga dagen på jobbet. Tur att man har så fina arbetskamrater som gör dagen allt annat än tråkig. Galet hur mycket jag uppskattar er! Efter jobbet blev det en sväng till gymmet med Eva. Oj, vad duktiga vi är. Jag känner nästan hur magrutorna växer när hon kör med mig. Inte riktigt så, men jag känner iaf att det finns nått där innanför allt det andra som finns utanpå efter hon har kört diverse magövningar med mig. Det är ju tur. Det finns hopp för mig också! Beach 2011, eller?

Nu är det dags att rulla till torpa på min kära vänn cykeln.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback