Jag nöjde mig med förfest igår och kröp i säng strax efter ett. Ett beslut som imorse kändes ännu mer klokt än vad det gjorde igår. Varför? Inte riktigt något partysug efter matchen då vi förlora. Hur kan det vara så tungt att förlora? Det känns inte rättvist och efteråt känns det lite som ett stort svart moln hänger över en. Inte helt okej. Synd att vi inte fick med oss en vinst. Bryt ihop och kom igen. Efter detta tvåveckors uppehåll är vi tillbaka, starkare än någonsin.

Steg upp vid tiosnåret och tog tag i gårdagens disk. Sedan städade jag undan alla jordnötter som folk lyckats lägga bredvid munnen och skurade köksgolvet där någon roat sig med att hälla ut Cola. Efter det slog jag en signal till min mor och vi kom överrens om att en dag på stan skulle vara fint. Lite shopping, fika och mys med finaste mamman och sedan hem igen för att packa. Ja, imorgon kväll efter jobbet bär det av. Första anhalten blir Malmö, sedan vidare emot Egypten. Har förvisso ett styng av dåligt samvete över att åka iväg under säsong. Men med tanke på sommaren som bestod av enbart en veckas semester och mitt sinnestillstånd så är denna resan ett måste. Jag ska vara med folk jag tycker om, vila upp mitt psyke och min kropp, läsa bra böcker, sola, träna, bada och bara vara. Inga måsten och ingen press, bara ro och lugn. (juste, jag skulle ju snorkla också..... tur att jag inte är livrädd för fiskar då)

Önskar att jag hade kunnat plocka med mig alla mina tre fantastiska systrar i min väska. En annan gång kanske. Ni är guld.