Igår spelade vi match. Vi spelade mot Pixbos elitserielag. Vi stod på hälarna första perioden, såg ut som om att vi hade spelat 7 matcher innan vi spelade denna match och var i allmänt inte med i matchen. Då rinner det snabbt iväg i innebandysamanhang. 4-0 efter första perioden och väckarklockan ringer. Vi rycker upp oss rejält i andra och perioden slutar 1-1 vilket innebär 5-1 efter period nummer tre. I sista perioden trycker vi upp lite, vilket resulterar i att försvaret inte är så tight och Pixbo slår diagonaler och kan prickskjuta i öppet mål. Matchen slutar 8-3 till Pixbo och det var väl egentligen inte mycket att snacka om. Dem var bättre men det är synd att det rinner iväg i första perioden.

Det var många som blev förvånade när jag efter att ha spenderat första perioden mestadels på bänken, andra på banan som vänsterforward. Hör och häpna, många förvånade lagkamrater och en ställd Linda blir nerflyttad på backen i sista perioden. Mina minnen och erfarenheter av backpositionen är inget som imponerar på någon. Stadslags SM för flickor födda 87, vi var klara för kvartsfinal mot Stockholm och jag spelar för första gången någonsin back. Min backkolega grät efteråt. Ni förstår att jag hade hjärtat i halsgropen när det kommer en elitseriespelare rusandes emot mig. Men det gick faktiskt bra och det var förvånansvärt kul. Kul att se hela innebandybanan och kunna göra saker med bollen utan att ha tokpress på sig. Ibland överraskar man sig själv.

Bara att ladda om för nästa möte med rävarna. Tisdag.