Det känns som om att hösten är påväg. Jag vill inte se att sommaren är över riktigt än. Men det börjar så sakteliga sjunka in. På ett sätt känns det sorgligt. Men någonstans känner jag mig förväntansfull inför höstens utmaningar och jag har just nu en härlig känsla inför den kommande hösten. Jag ser fram emot att få ha myskvällar tillsammans med mina bästa, dricka varmt tee och krypa ihop i soffan. Jag ser också fram emot den kommande seriepremiären med allt vad det innebär. Någonstans känner jag ett otroligt lugn om man jämför med tidigare år. För några veckor sedan var jag uppe i varv, hade svårt att sova och hade troligtvis någon slags oro i kroppen. Man ska inte ropa hej, men det känns som om att jag börjar landa efter den bästa sommaren jag någonsin haft. Den bästa av dem bästa. Jag vet att jag säger det varje sommar och det är ju ett bra tecken. Då har jag fler sommrar av bästa slag att se fram emot.

Om ca 3 veckor förlänger vi sommaren genom att ge oss ut på en veckas semester. Jag och vänner av bästa sort beger oss söder ut. Det känns inte heller helt motbjudande. Jag lever mitt liv och det känns som om att jag har hittat rätt. Det finns mycket man önskar och vill ha men någonstans måste man stanna upp och se på det man faktiskt har. Jag strävar alltid framåt emot nya mål men varje dag försöker jag påminna mig själv om att vara nöjd över det jag har i mitt liv och saker som jag uppnått. Jag tror att det är viktigt.