Ibland blir jag arg. Jättearg. Men då börjar jag gråta. Jag känner att ingen respekterar mig. Det jag känner och tycker. Jag tycker att folk trampar mig på tårna.

På samma sätt som vissa människor kan få mig att känna mig som en stor sol kan dem få mig att känna mig som den mest hemska storm.

Så kan det vara! Och jag blir arg för att jag egentligen låter mig påverkas. Men ibland behöver man få låta det komma ut. Så... Nu får det vara bra!

Imorgon väntar Stockholm. Underbart!