Igår var det innebandy igen. Mitt ben är ju verkligen inte som det borde men jag vet ju att det inte är någon fara med det och jag antar att jag kommer att få leva med det till den dagen jag slutar träna. Och det kan hända att det blir den dagen jag säger hejdå till världen. Idag kan jag inte se ett liv utan träning. Men jag vet också att saker kan förändras fort och att man aldrig ska säga att en dag då jag inte kan/vill träna kommer. Men jag kan bara leva i nuet. Nu känner jag att träning är en av mina stora inspirationskällor i livet! Förr var det bara innebandyn som kunde ge mig den inspriationen och det var bara där jag kunde känna hur adrenalinet pumpade i blodet. Men saker och ting förändras. Tur är väl det!

Innebandy och kanske lite gym på schemat idag.