Ett hopp.

Solen strålar, snön är försvunnen och jag känner ett litet hopp på nytt.
Våren kanske är påväg trots allt?
Det kanske finns någon övre makt som hörde mitt nöd-rop igår.
Det är redan tisdag och imorgon har vi fått halva veckan att gå.
Snart vaknar vi på morgonen till ett grönt landskap, 
klär av oss våra dunjackor och mitt humör kommer att tas till en annan nivå.
Det är på tiden.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback