1 mil senare...



Hur tråkigt det är att springa på löpbandet? På något konstigt sätt har jag lyckats hitta någon slags motivation och tycker att det är fantastiskt skönt. Musiken högt i öronen, svetten rinner, pulsen är hög och benen går av bara farten. Älskar att träna! Kan motivationen heta beach 2011 som för alla andra puckon som erövrar mitt gym? Absolut inte när det kommer till mig. Jag är helt avslappnad, i en annan värld och gör det som är det bästa jag vet. Där är jag mig själv och kör mitt race, där kan jag hela tiden utvecklas, bli starkare och springa fortare.

När jag kom hem tryckte jag i mig två ägg och massa knäckebröd, sedan tyckte jag att jag hade haft en alldeles för nyttig dag och provsmakade silviakakan som jag ska bjuda mina arbetskamrater på imorgon. Den var alldeles fantastiskt god. Jag hade nog kunnat äta alla dem ljuvliga bitarna, det hade jag gjort också, om det inte vore för att jag då hade varit tvungen att baka nya.

Nu är jag slut överallt. Sweet dreams.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback