Sprang ner på stan. Nä, sprang var att ta i för att jag gick egentligen. Mötte upp min mor och tog en kaffe. Hon är himla bra min fina mamma. Sedan åkte jag hem och röjde lite här hemma i lägenheten innan jag åkte till hallen, balanserade mig fram över isbanorna påväg från vagnen och tog mig sedan hem igen. Hann prata med min kära far emellan varven. Mitt lilla hjärta som sitter där innanför någonstans är lite ledset av saknad. Saknar min pappa tokigt mycket och det inser jag alltid när jag får prata med honom. Vanligtvis kan man få en släng av megasaknad emellanåt, men när jag hör hans trygga röst blir saknaden alltid extra jobbig. Jag måste hälsa på i Stockholm vid lämplig lucka i schemat!

Just nu känner jag mig som ett barn, som inte får vara med och leka. Jag vill inte sitta bredvid banan och kolla när mina lagkamrater får springa runt och spela boll. Nä, det passar inte riktigt mig. Men jag får hållas, på måndag kommer jag vara taggad som bara den då jag förhoppningsvis är tillbaka på planen. Längtar! Tills dess får jag klara mig med att heja på mina tjejer från sidan!

Nu är det dags att borsta igenom håret, bissarna och krypa ner i en gooooo säng.




Natti.