Måste uttrycka min frustration någonstans. Det blir här. Igår på gymmet fick jag uppleva den fruktansvärda nyårslöftesångesten. Inte för att jag själv har något nyårslöfte som innebär att jag ska öka min träningsdos på något sätt. Jag tror inte på nyårslöften och jag behöver inte öka min träningsdos alls. Jag tränar för att må bra, så länge jag mår bra så struntar jag i hur mycket jag tränar. Men jag mår bra av att träna och känna mig vältränad, det ska jag inte sticka under stolen med. Träning för mig är riktig avkoppling! Hursomhelst. Gymmet var fullt med människor som troligtvis lider av någon form av ångest. Ångest för nyårslöftfet, ångest för all julmat man satt i sig eller kanske ångest för att sommaren är ett halvår bort. Det behöver inte nödvändigtvis vara ångest, någon kanske har fått sitt gymkort i julklapp. Men jag slår vad om att dessa människor kommer att vara borta från gymmet om en månad, max två till orkar dem, sedan går dem tillbaka till gamla rutiner. Jag vill inte vara den som dömmer. Men jag var djupt frustrerad igår, folk överallt, dem gör ingenting vettigt och hindrar mig från att träna som jag brukar. Dessutom var det kö till löpbandet och en tjej försökte gå för mig. Jag förklarade för henne att så funkar det inte och tog bandet innan henne eftersom att jag faktiskt stått och väntat längre än vad hon gjort. Vem har inte lärt sig kösystem under sin uppväxt? Att tjejen sedan stod och snackade skit om mig med sin kompis som stod på bandet bredvid mig låtsades jag inte om, för då hade det blivit tjejslagsmål. Tjejerna hade dessutom dränkt sina vita t-shirts i vatten och hade ingen sporttopp på sig. Hade det vart små barn hade jag förstått, men det var inte små barn och man behöver inte leka wet-t-shirt när man är på gymmet och man kan omöjligt svettas så att hela t-shirten blir blöt genom att GÅ på bandet. Inte nog med det så hade dem kavlat upp tröjorna för att inte dölja varför dem faktiskt var på gymmet. Suck! Det som egentligen framkallade den frustration var allt folk som är överallt och att tjejen gick före mig i kön. Så gör man inte! Och plötsligt, jag vet inte vart det kommer ifrån, så har jag blivit en tjej som inte accepterar att folk trampar på mig. Jag har lärt mig att säga ifrån. För ett år sedan hade jag låtit tjejen gått före och hållt god min. Men det funkar inte så längre!

Till er som orkat läsa detta: Hur orkade ni med mitt gnäll? ;-)