Det känns att fröken har varit hemma och vilat i helgen. Visst, jag är eftermiddagstrött men det hör till naturen. Jag är inte trött på det sättet som jag annars brukar vara på måndagar. En vilohelg var vad jag behövde för att komma i fas. Om en timme väntar gymmet och sedan blir det innebandyträning. En vecka kvar till seriepremiär. Nerverna är fortfarande lugna, men dem lär komma ifatt.

Wordfeud, jag sa till mig själv att inte börja. Och nu sitter jag här och spelar. Jag gör ingenting annat än spelar känns det som. Och det går dåligt. Ni som vet hur dålig förlorare jag är borde ta min telefon ifrån mig om ni ska kunna nå mig framöver. För det kan hända att den snart åker från femte våningen rätt ner i kakelplattorna.

Annars en bra måndag såhär långt. Solen tittar tillochmed fram. Love