Semestertjejen börjar komma in i jobblunken igen. Jobbet är fantastiskt och mina kollegor ännu mer fantastiska.

Men jag längtar mig bort och drömmer mig bort. Sol och värme är mer min melodi. Vecka 39 är inte långt bort.

 

Träningsvärken sitter som en stor fet klump i benen och rumpan. Det är den där härliga innebandyträningsvärken. Ja för i tisdags fattade jag klubban och sprang efter den där vita platsbollen igen.

Jag trodde aldrig att innebandy skulle bli sådär härligt roligt igen. Men jag tror att jag hittat hem, hittat tillbaka.

I tisdags somnade jag med ett leende på läpparna. Jag tror att detta blir en bra säsong.

En riktig utmaning men fantastiskt roligt! Och det är när allt kommer omkring det viktigaste...

Idag står det innebandy på schemat igen. Får se hur detta går med mina blyklumpar till ben.

Det känns som om att all träning i världen inte hjälper. År efter år kommer alltid denna träningsvärk tillbaka efter första innebandypasset. Härliga känsla!