Avslappnad efter fantastiska dagar på en katamaran i den Kroatiska kusten. Vackert är bara förnamnet. Magiskt vackra solnedgångar, härliga människor, nya kontakter, realtioner som växer starkare, massa bad, god mat, ett landskap som visar sig vara långt över förväntingarna, solens starka strålar, brunbrända kroppar, saltvattenstänk, hissat segel och så mycket mer. Kroatien, vi ses igen!

Mina höga förväntningar överträffades. Magi rakt igenom. En utvilad tjej med massa energi tillbaka på kontoret. Min Johanna, hennes skratt gör mig till en lugnare människa. Nu saknar jag henne, min älskade vän. Så mycket tid ifrån varandra men ändå som det alltid varit. Och det kommer föralltid vara. Sånt vet man.

Ett stopp i Stockholm påvägen hem fick mitt hjärta än lite rödare. Kramas med papsen, se att han mår bra och njuta av tid tillsammans. Kvalitét. Sedan hann jag inte mer än slänga in väskan i lägenheten innan jag fick kramas med mina hjärtan här hemma. Märkligt att någonting kan saknas så mycket när man inte bara kan slå en signal eller skicka ett medelande som tecken på att man lever. Nästa gång åker vi tillsammans. Ett som är säkert. Mitt supercrew. Love.