Jag hinner knappt landa med båda fötterna innan jag är påväg igen känns det som. Det handlar inte om att jag är rastlös, snarare om att jag vill ut och se världen. Göra någonting med mitt liv och ha saker att se fram emot. Resa är en stor passion och jag önskar att jag kunde tillbringa halva året åt att bara resa runt. Och då får det stå för vinterhalvåret. Sedan kunde jag vara i Sverige under sommarhalvåret. Tänk om man hade haft ett jobb som man kunde sköta från olika delar av världen. Ja, det är ett liv värt att sträva efter. Eller är det egentligen det? Det var det där med att stå med båda fötterna på jorden. Det finns så mycket där ute och vad vill jag egentligen. Sedan innebandyn lades åt sidan så finns det tid att grubbla över sådanna frågor. Jag svävar gärna iväg och det slutar nästan alltid med att jag tänker, jag har det rätt bra. Typiskt svenskt, jag vet. Alla möjligheterna finns där, bara jag vet vad jag vill. Det ska jag försöka komma på en dag. Fram tills dess ska jag ägna mig åt att göra det som faller mig in. För att slösa bort tid på sånt som inte är värt tiden, det är dumt.