Den härliga träningsvärk som sprider sig från midjan och neråt är resultatet av att jag sprungit 2,5 mil samanlagt under måndagen och tisdagen. Det känns bra. Idag får det bli en sväng till gymmet. Imorgon kanske jag varken kan gå eller lyfta armarna, men det är straffet för att jag inte tränat på ett par veckor. Ingen hets. Morgonträningen är fortfarande bara en god tanke. När klockan ringer ställer jag fint om den och det har aldrig varit skönare. Jag kommer inte att gå upp förän jag känner att jag är redo för det. Har massa annat att tänka på. Sena kvällar innebär att jag måste sova lite längre på morgonen. Så är det bara.

Jag saknar min Eva på jobbet. Jag ska gå bort till henne idag efter jag har tränat och krama henne. I hopp om att hon ska bli frisk till imorgon.

Tvätten ligger överallt i lägenheten och jag har ingen lust alls att ta tag i den. Det är ju rent iallafall. Nu ska det bara strykas och hängas upp...