När kroppen skriker efter frisk luft och man är fast inne på ett kontor. Då känns livet orättvist. Att det dessutom är soligt ute gör inte livet mer rättvist. Men jag får hållas, om två timmar ska jag ut och andas in våren. Jag gillar dock inte blåsten. Tanken är att jag ska ta en löprunda, men jag vet att blåsten kan knäcka mig. Den kan göra mig jättearg. Kanske löjligt, men så är det.

Känns också som om att jag har huvudet under armen idag. Kanske för att jag behöver luft. Kanske för att jag inte sovit hemma i helgen och inte har sovit ordentligt. Det märker jag senare. Hoppas att frisk luft ska råda bot på det. När man vart borta en hel helg så finns det en del att greja med när man kommer hem. Jag har ett hem att ta hand om, tvätt som ska tvättas och lite annat pill som ska göras för att hjärtat ska vara lugnt. Annat kul som drar men som min mamma så ofta sa när jag bodde hemma. Allt är inte roligt här i livet och man kan inte alltid ha kul. Jo, det blir vad man gör det till och det blir roligt när det tråkiga är klart. Men det tråkiga blir väl inte roligare och lättare för att man drar ut på det, snarare tvärt om. Ja, ni fattar!

Just nu helt orkeslös. Ge mig kraft.